-

I måndags började ju rehabiliteringen, det var verkligen inte som jag väntat mig, det mesta jag får göra är så jävla sjukt barsnligt så det finns inte, känner mig verkligen som 5 år gammal, t.ex satt i 10 minuter och tog ett mynt i ena handen skulle lägga det i andra handen och sen lägga i en låda, & för att jag spänner mig så mycket och inte kan slappna av fick jag sitta i en stol och kolla på bubblor och fiskar i olika färger, hela rummet lyste i olika färger och lyssna på en gammal skiva (hits for kids)  uuhhm va fan.. när hon frågade om jag kände mig lugnare började jag skratta som aldrig förr och tårarna bara rann på mig haha! Visst att dom måste kolla allt noga med tanke på vilken otrolig smäll jag fick mot skallen, enorm hjärnskakning, blödning i huvudet, och hjärnvätskan läkte i över en vecka genom näsa, mun så dom fick göra hål i ryggraden så det skulle rinna där igenom istället så självklart kan hjärnan åkt på stryk så dom måste kolla att alla små funktioner fungerar som det ska! men det är fruktansvärt tråkigt..


Satt och tänkte på en sak, allt mer folk förlorar utstrålning för alla ska se så lika ut och mindre och mindre folk vågar vara 'egna' alla anpassar sig och blir allt mer lika varandra, that sucks!

Dags för förändring, dags att göra bättre val här i livet. - now or never!

Första dagen på rehabiliteringen klar, var riktigt segt, kommer kännas långt innan fredag! Menmen, dom kommer förmodligen komma med goda råd osv för min framtid!

Jag har varit kass på att blogga så tänkte skriva lite om helgen! I fredags drack jag med Elin & Fillan, Simon och Tobbe kom dit också, sen kom Johan och Albin, jag var inte full, nej inte alls , fan heller :)))))) !
Sen lördagen åkte mamma pappa jag & lillebror till Uppsala och åt mat & tittade på bio, otroligt mysigt.

Nu sitter jag och kollar på tv med far & mor, var nyss på affären, hände en skum sak haha.. Var en snubbe som gick runt och stirrade på mig, ställde sig en bit ifrån och ba stirra, aldrig sett honom förr. Sen när jag stod ensam och vänta på mamma vid kassan, kom han förbi och stirra igen och ba ' snygging' haha sen sa mamma ' varför drar du till dig så mycket störda människor nu på senaste för ?! haha ' och jag undrar fan dsm, haha sjukt för fan..



skriver mer imorgon och lägger upp lite bilder!

fick en fråga av flera jag först inte tänkte svara på men jag tänkte att jag gör det ändå, känns som en väldigt löjlig fråga och svaret blir antagligen ännu patetiskare men jaja..
Frågan var angående killar, om jag har någon kille nu eller håller på med någon, hur det går med kärleken helt enkelt. Och svaret på det är för mig självklart, jag har ingen kille eller så alls. Vem skulle ens vilja ha en trasdocka som mig haha, jag tänker inte försöka hitta någon prins just nu. Skulle det finnas någon som såg något i mig just nu skulle det vara otroligt. besöken på sjukhuset, operationer jag har kvar nu, spännande för en kille att behöva vara med på sådant, för självklart skulle jag isf vilja ha honom där, nån gång iaf. Och jag har fortfarande peruk, ska snart börja sätta i förlängning i håret men helt ärligt, en tjej med peruk är ingen dröm för någon kille, visst om det hade varit under tiden man var tillsammans något skulle ske så tjejen skulle behöva börja använda det men det är nog inget någon kille vill satsa på i början, inte så attraktivt om man säger så, låter kanske skit fjolligt men så är det faktiskt. Jag har ingen tanke alls på sådant nu för jag vet själv att jag bara skulle vara en besvikelse, så det får ske när det sker, söker inte efter något nu iaf. Min självkänsla är på noll och så fort någon kille är snäll, söt, ger mig komplimanger osv då ser jag det mest som att dom visar någon slags sympati ,

(skitig spegel)

Första dagen sen olyckan klarad, var väldigt nervös för min reaktion bland folk som kollar, för det gör självklart dom som inte träffat mig i sommar osv 'tjejen som var med om olyckan' hehehe.. Men jag tog det bra ändå. Dom flesta har ju sett mig ute i Öregrund osv. Kändes feeett konstigt med så mycket 96or överallt, haha. Sista året nu ba, snart studenten. så jääävla skönt! Redan fått datum för att testa mössorna osv, trodde dock aldrig att mitt sista år med klassen i gymnasiet skulle vara såhär komplicerat fullt med inbokade besök på sjukhuset, operationer osv. Men men, bara ta de som en käftsmäll och vända andra kinden till , bita ihop har jag blivit bra på!

Folk tror att jag mår bra, att jag är återställd, men det är jag inte på långa vägar. Folk frågar 'hur är det?' jag svarar 'bra', men vad ska jag egentligen svara när folk frågar? ska jag börja klaga på hur jobbigt och tufft allt är, det vet ni redan att det egentligen är, men det är jobbigt att säga att det är bra hela tiden när frågan kommer. Folk tror att bara för att jag festat så otroligt mycket som jag har så är allt bra, men från första dagen jag vakna var min inställning att bli återställd, min önskan har varit att vakna och slippa känna det jag känner varje dag med min kropp, jag avskyr att umgås och vara bland mycket folk nykter, för jag känner mig så otroligt obekväm, därför har det varit underbart att dricka och dra ut för då tänker jag bort att negativt för kvällen och bara är vanliga, gamla Mikaela som kan le och skratta och bara göra galna saker,

Igår fick jag dåliga besked på sjukhuset.. Mitt luktsinne försvann ju helt i olyckan som jag skrivit förr(?), men vid olyckan försvann stora delar av känseln i munnen, läppen, hakan & tungan, jag känner bara lite smak på höger sida av tungan där jag har känseln kvar också. Men största delen av tungan känner jag inte och har ingen smak, tandkött, allt är som bedövat. Men läkarna sa att det skulle bli normalt. Min käke rör sig inte rakt ner när jag öppnar munnen, den rör sig åt vänster, läkarna sa att dom skulle operera det. Men igår sa dom att det inte går att operera, och att känseln & smaken inte kommer bli bra igen, så nu får jag vänja mig för att behöva lida av det varje dag för resten av mitt liv också, det var riktigt jobbigt att höra för jag vill verkligen inte vara påverkad av olyckan, jag vill inte att det ska följa med mig varje dag, varje sekund.. men nu kommer det göra det.. för att jag inte känner lukt är inget jag tänker på hela tiden, men det i min mun känner jag och tänker på hela tiden.. men men, kommer nog den dagen då jag är så van att jag inte tänker på det men just nu känns det som den dagen aldrig kommer att komma ,

Äter du någon medicin efter olyckan?
- nix, jag vägra t.o.m alvedon osv , visst är jag hård?! ;) hahaahahaha

 Varför gör du saker som gör dig illa, som att gå i högklackat? Låt dig läka ordentligt innan du utsätter dig för smärta, tjejen..
-Jag känner mig och min egen kropp bäst, jag vet att det tar längre tid för saker & ting att läka men dom som känner mig vet att klackar osv går inte att ta bort från mig, är huvudet dumt får kroppen lida. Jag gör precis som jag vill, sen följderna får jag ta,

Hur mår killen som satt bredvid i passagerarsätet nu? Umgås ni?
-Han mår bra, jag tror inte han är speciellt påverkad iaf. Han har inte sagt något eller så om det, så jag vet faktiskt inte, inget jag hört/märkt av iaf. Och det är ju positivt. Nä, vi umgås inte.

Har ditt hår vuxit ut något?
-Nä? det sluta växa, haha vad tror du, klart det har!

Du känner fortfarande ingen smak eller lukt?
-Smak slutade jag aldrig känna. Känner dock bara smak på halva tungan, lukten är helt borta och oddsen säger att den inte kommer komma tillbaka heller, det har gått 3 månader nu och jag borde känna LITE för att hoppet skulle finnas för att det skulle komma tillbaka men nä.,.

Hur många syskon har du? Ålder? Hur har dom tagit din olycka?
-två bröder, 15 & 24. Dom blev självklart påverkade otroligt mycket, storebror är brandman och hade jour den natten och kom först på plats och fick hjälpa mig ur bilen, han kände inte ens igen mig pga skadorna så självklart vart det en otroligt hemsk upplevelse för honom, mina bröder var så nära på att förlora deras syster så självklart är det hemskt, alla som har syskon förstår precis känslan om man skulle behöva sitta och hålla handen med sitt syskon och be att hon ska överleva. Jag älskar dom så otroligt mycket, dom är dom finaste jag har

hur du hanterar allt detta efter åt? ditt förändrade ansikte osv?
-livet går vidare, självklart finns det dagar då jag hatar allt och undrar varför jag skulle behöva gå igenom detta och hur mycket ork jag har kvar för ibland vill jag bara gömma mig för jag känner mig hemsk. Men med mina fina personer omkring mig som söttar mig 24/7 så klarar jag allt, jag växte 1000 gånger som personer efter detta.

varför super du osv så jävla mycket efter allt som hänt? borde du inte ta de lite lugnt och vara rädd om dig själv?
-haha jag är fortfarande en ung tjej som vill njuta och leva livet. Olyckan ändrade inte det för fem öre och skulle aldrig kunna ta ifrån mig min personlighet. Varför ska jag ligga inne och rulla tummarna när jag kan vara ute och ha kul? Bara för att jag är ute och dricker betyder inte det att jag INTE är rädd om mig själv för det är jag.

vilka anser du som dina bästa/äkta vänner? nämn namn
- det skulle jag aldrig kunna sitta och skriva ut såhär, men dom som är det vet med sig själva. Men den närmaste jag har och haft genom hela livet i nu 18 år är Felicia Udenius, henne ser jag som så mycket mer än en vän

Have you ever loved someone so much, you'd give an arm for?
Not the expression, no, literally give an arm for?

Tänk att man kan vara så delad som person, jag är antingen på topp, eller verkligen på botten, så långt ner man bara kan komma. Alla funderingar och tankar jag har sliter sönder mig, jag är så trött på att dagligen känna mig så förstörd.. Jag försker och vill vara glad hela tiden och vara positiv, men det blir allt svårare. Jag vill inte klaga för vad blir bättre av det? - inget. Jag har växt hundra gånger som person efter olyckan men känner mig ensammare än någonsin. Jag har min älsakde och underbara familj&släkt och ett par stycken vänner som betyder mer än guld och dom uppskattar jag enormt men ändå känner jag mig såå ensam.

Imorgon kommer underbara tjejer hem till mig på middag innan vi drar upp till eldfesten och levererar!!

Har jobbat uppe vid simbadet hela veckan inför eldfesten, riktigt kul. tisdags & onsdags blev det alkohol. Kärtskivan i onsdags, haha det var lyckat. Igår var jag inte där för har åkt på en förkylning som aldrig släpper.. Och jag var hos sjukgymnasten igår, ryggen har blivit värre. Det är 3 av dom 5 kotor jag hade frakturer i som jag har fått ondare i och vi ska kolla upp det, för det är ju inte bra, hehe :p tror att jag gått med klackar och lyft mer än jag får är boven i dramat.. är huvudet dumt får kroppen lida

idag gick mormor, mamma, morbror, kusin Elina & lilla Alfred och jag i stadsparken och tog en fika. Sen var jag på besök på sjukhuset, kollade skadan med ögat. Har ju sett dubbelt osv. Det kommer försvinna helt men pupillern kommer alltid vara förstorad, den kan inte dra ihop sig, det gör att jag är känslig för ljus på det ögat så blir köpa speciella brillor.. Men jag får iaf börja köra nu, så ska nån dag nu börja köra igen för jag ska satsa på körkortet nu när jag fyller snart. Efter sjukhuset åkte mormor, jag & mamma till Gränby, gick runt där ett tag sen åkte vi hem jag somnade en stund sen kom Elina & Alfred och jag gjorde ett försök att klippa hans hår men den lilla grabben ville INTE sitta still ;) haha får försöka klippa mer någon annan dag. Nästa vecka börjar eldfesten, då ska jag jobba hela veckan där, kul!


if anyone would ever say,
if you come closer to me I will never let you go,
 then I would never let him go..



Man ska aldrig förlita sig på någon annan än sig själv, man kan enbart lita på sig själv, det är enklare att inte släppa in folk för nära för då vet du säkert att ingen kan såra dig. I have start to push people away.