dumt att klaga..

Tänk att man kan vara så delad som person, jag är antingen på topp, eller verkligen på botten, så långt ner man bara kan komma. Alla funderingar och tankar jag har sliter sönder mig, jag är så trött på att dagligen känna mig så förstörd.. Jag försker och vill vara glad hela tiden och vara positiv, men det blir allt svårare. Jag vill inte klaga för vad blir bättre av det? - inget. Jag har växt hundra gånger som person efter olyckan men känner mig ensammare än någonsin. Jag har min älsakde och underbara familj&släkt och ett par stycken vänner som betyder mer än guld och dom uppskattar jag enormt men ändå känner jag mig såå ensam.

Imorgon kommer underbara tjejer hem till mig på middag innan vi drar upp till eldfesten och levererar!!

Har jobbat uppe vid simbadet hela veckan inför eldfesten, riktigt kul. tisdags & onsdags blev det alkohol. Kärtskivan i onsdags, haha det var lyckat. Igår var jag inte där för har åkt på en förkylning som aldrig släpper.. Och jag var hos sjukgymnasten igår, ryggen har blivit värre. Det är 3 av dom 5 kotor jag hade frakturer i som jag har fått ondare i och vi ska kolla upp det, för det är ju inte bra, hehe :p tror att jag gått med klackar och lyft mer än jag får är boven i dramat.. är huvudet dumt får kroppen lida


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0