-

Första dagen sen olyckan klarad, var väldigt nervös för min reaktion bland folk som kollar, för det gör självklart dom som inte träffat mig i sommar osv 'tjejen som var med om olyckan' hehehe.. Men jag tog det bra ändå. Dom flesta har ju sett mig ute i Öregrund osv. Kändes feeett konstigt med så mycket 96or överallt, haha. Sista året nu ba, snart studenten. så jääävla skönt! Redan fått datum för att testa mössorna osv, trodde dock aldrig att mitt sista år med klassen i gymnasiet skulle vara såhär komplicerat fullt med inbokade besök på sjukhuset, operationer osv. Men men, bara ta de som en käftsmäll och vända andra kinden till , bita ihop har jag blivit bra på!

Folk tror att jag mår bra, att jag är återställd, men det är jag inte på långa vägar. Folk frågar 'hur är det?' jag svarar 'bra', men vad ska jag egentligen svara när folk frågar? ska jag börja klaga på hur jobbigt och tufft allt är, det vet ni redan att det egentligen är, men det är jobbigt att säga att det är bra hela tiden när frågan kommer. Folk tror att bara för att jag festat så otroligt mycket som jag har så är allt bra, men från första dagen jag vakna var min inställning att bli återställd, min önskan har varit att vakna och slippa känna det jag känner varje dag med min kropp, jag avskyr att umgås och vara bland mycket folk nykter, för jag känner mig så otroligt obekväm, därför har det varit underbart att dricka och dra ut för då tänker jag bort att negativt för kvällen och bara är vanliga, gamla Mikaela som kan le och skratta och bara göra galna saker,

Igår fick jag dåliga besked på sjukhuset.. Mitt luktsinne försvann ju helt i olyckan som jag skrivit förr(?), men vid olyckan försvann stora delar av känseln i munnen, läppen, hakan & tungan, jag känner bara lite smak på höger sida av tungan där jag har känseln kvar också. Men största delen av tungan känner jag inte och har ingen smak, tandkött, allt är som bedövat. Men läkarna sa att det skulle bli normalt. Min käke rör sig inte rakt ner när jag öppnar munnen, den rör sig åt vänster, läkarna sa att dom skulle operera det. Men igår sa dom att det inte går att operera, och att känseln & smaken inte kommer bli bra igen, så nu får jag vänja mig för att behöva lida av det varje dag för resten av mitt liv också, det var riktigt jobbigt att höra för jag vill verkligen inte vara påverkad av olyckan, jag vill inte att det ska följa med mig varje dag, varje sekund.. men nu kommer det göra det.. för att jag inte känner lukt är inget jag tänker på hela tiden, men det i min mun känner jag och tänker på hela tiden.. men men, kommer nog den dagen då jag är så van att jag inte tänker på det men just nu känns det som den dagen aldrig kommer att komma ,