-

Som vanligt vaknar jag om nätterna och inte kan somna om, nu ligger jag här och bara tänker.. Ibland räcker det med att jag lägger mig i badet och slappnar av lite så kan jag somna om för då försvinner smärtan rätt mycket men det har slutat fungera sådär bra som det gjorde i början när jag kom hem. På sjukhuset låg jag vaken hela nätterna sen den 25 maj och bara stirra, sen på morgonen fick jag duscha sen kunde jag sova några timmar. Kroppen är på spänn hela tiden..

Lite "rolig" sak.. Jag har inte klippt mig hos en frisör på 5-6 år för så fort jag lät någon röra mitt hår klippte dom för mycket så jag hade löshår sen dess. Jag klippte mig själv sen dess. Men innan olyckan tänkte jag, nu kan jag äntligen skippa löshåret och bara gå med mitt egna hår! två veckor senare vaknar jag på sjukhuset och NÅGON har rört mitt hår och rakat av hela skiten. Fan vad jag blev arg! haha.....


Mamma säger till mig hela tiden att hon alltid varit stolt över mig och alltid älskat mig men att det inte går att beskriva med ord hur stolt och hur mycket hon älskar mig nu efter olyckan för att jag kämpade mig tillbaka och inte gav upp och dog, det var nära, men aldrig skulle jag lämnat min älskade familj, släkt och vänner!