-

I måndags började ju rehabiliteringen, det var verkligen inte som jag väntat mig, det mesta jag får göra är så jävla sjukt barsnligt så det finns inte, känner mig verkligen som 5 år gammal, t.ex satt i 10 minuter och tog ett mynt i ena handen skulle lägga det i andra handen och sen lägga i en låda, & för att jag spänner mig så mycket och inte kan slappna av fick jag sitta i en stol och kolla på bubblor och fiskar i olika färger, hela rummet lyste i olika färger och lyssna på en gammal skiva (hits for kids)  uuhhm va fan.. när hon frågade om jag kände mig lugnare började jag skratta som aldrig förr och tårarna bara rann på mig haha! Visst att dom måste kolla allt noga med tanke på vilken otrolig smäll jag fick mot skallen, enorm hjärnskakning, blödning i huvudet, och hjärnvätskan läkte i över en vecka genom näsa, mun så dom fick göra hål i ryggraden så det skulle rinna där igenom istället så självklart kan hjärnan åkt på stryk så dom måste kolla att alla små funktioner fungerar som det ska! men det är fruktansvärt tråkigt..


Satt och tänkte på en sak, allt mer folk förlorar utstrålning för alla ska se så lika ut och mindre och mindre folk vågar vara 'egna' alla anpassar sig och blir allt mer lika varandra, that sucks!

Dags för förändring, dags att göra bättre val här i livet. - now or never!